Kontakt

Vill ni komma i kontakt med oss går det bra att maila eller ringa.
Mail: perbgn@gmail.com
Telefon: 0582 – 14462 (Hallsberg)
Mobil: 070 7730 659

MATTE BIRGITTA
Jag heter Birgitta, min familj består av sambon Per, två utflugna söner, Peter o Mikael som är gift med Mia, tre barnbarn Dennis, Leo o Stella, två kelpies Fajta o Nano och kissen Ricki. Jag bor sedan -78 i ett hus utanför metropolen Hallsberg. Jag har alltid älskat djur o i första hand hundar. Min första egna hund hette Moppe o var en blandras.

På 70-talet väcktes mitt intresse för kelpie o den rasen har jag älskat sedan dess. Jag hade tillsammans med min väninna Kerstin Rennerfelt, några kelpies som vi avlade på. Bland dessa kan nämnas Noondo Bridget, Noondo Biddy, Taupiri Victor, Bi-Bi, Baltazar, Spectre Brezette. Tittar man långt bak i många av dagens hundars stamtavlor finns de ofta med där.

Då tävlade jag i bruks, lydnad o tränade också vallning en del. Baltazar o jag var också med i hemvärnet o övade, eftersom han var tjänstehund. Hundars mentalitet har alltid fascinerat mig, så därför är jag ofta ( då som nu) en trogen iakttagare på mentaltester. Att avla på mentalt starka o arbetsvilliga hundar, tycker jag borde vara en självklarhet.

Mitt liv förändrades under 80-talet o då lades också hunderiet på is. Då trodde jag inte att mitt hundintresse skulle ta fart igen. – Men så fel jag hade. Av en tillfällighet träffade jag Fia-Vickulas kennel och…. Ja, för att göra en lång historia kort, nu har jag o min sambo två kelpies från henne och det är verkligen jättekul.

 HUSSE PER
Jag är husse och heter Per. Uppvuxen i Eskilstuna och flyttade efter 38 år till Hallsberg, dit lockad av Birgitta. Med förvändningen, att Hallsberg i framtiden skulle bli en förort till Örebro. Jo, jo. I Hallsberg startade jag upp på nytt med min firma som naprapat. Då fanns redan en kelpie i huset, ”Brissan”. Hon var för oss en sällskapshund. Det var roligt att ha en hund i huset. Jag har inte haft någon hund tidigare.

Det dröjde ett par år, innan först ”Fajta” blev en familjemedlem och tre år senare flyttade ”Nano” in. Efter stor beslutångest. Men jag har aldrig ångrat mig efteråt.

Sen blev det full fart med tävlandet. Jag fastnade för agility. Efter 2½ år lyckades jag komma upp i klass 3 i både hopp- och agilityklassen.

Att jag skulle bli en sån hundmänniska trodde jag aldrig. Tävlingsmänniska har jag dock alltid varit. Efter att vi har fått hundarna, har jag att upptäckt det går att kombinera dessa två människor.

Jag är också ledamot i agilitysektionen och styrelsen i Kumla BK.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *