Jag har två agilityteam; ett med Knytta och ett annat med Vicke. Teamets styrka och klass hänger på den svagaste länken. Vem är då den svaga länken i respektive team? Jo det är jag. Erkänner rakt av utan krusiduller.

Man har sedan länge skaffat sig en visst sätt att handla på när man kör agility. Jag har insett sent omsider, att mitt sätt har en del brister. Nu jobbar jag intensivt på att försöka ändra  lite i det. Teoretiskt, inga problem, men det finns en praktiskt del också som är värre att få att fungera, för mig. Men jag har inget annat val att fortsätta jobba på som sjutton, om det ska bli  en förändring. Känns tungt och trist många gånger men jag drar åt skruvarna ännu mer och tar ännu mer tag. Min övertygelse är att jag kommer få lön för all möda till slut. Måste tro att man lyckas.

Kan jämföras med när jag skulle söka övernattning på tävlingen i Bro-Håbo nu i september.Jag satt många timmar framför datorn och sökte. Och letade. Och ringde.Allt omkring var uppbokat, om man inte vill betala  från 750:- och uppåt per natt. Det ville inte jag. Dagen före jag skulle åka, hade jag ännu inte fått napp. Inte heller vid lunchtid samma dag. Var ska jag bo?! Vid 15 tiden fick jag tag på ett som jag tog.50 km från tävlingen. 2 timmar innan jag skulle åka. Konstigt nog var jag inte  hysteriskt orolig. ”Det kommer att ordna sig på nå´t vis”.  Men det var ett fint  ställe, billigt och vänliga värdar. Lugnt och skönt ute på landet. Tror jag fick det bästa boendet till slut iaf.

Jag lyckades med boendet och får jag hålla på och kämpa, nöta och omprogrammera mig så kommer  jag att lyckas med min handling också. Kanske inte i morgon. kanske inte heller om en vecka. Men en dag gör jag det. Det är det jag kämpar för. Man måste ha en himla massa tålamod. Och en himla massa envishet. Och en stor tro. Det har jag.